Spännande kväll - på många sätt

Jag börjar vid Anna Haags silver. Jag pratade nästan bara om Kalla inför - om det var en miss? Givetvis. Men jag hade absolut inte glömt av henne. Vid skidbytet, det vill säga efter halva distansen, var hon i allra högsta grad med i striden. Det var fyra åkare som ryckte strax efter bytet: Anna Haag, Marit Björgen, Justyna Kowalczyk och Kristin Steira.

När det närmade sig mål, stack Marit Björgen, som under hela tävlinen utstrålat enorm styrka, undan och sedan var hon i en klass för sig. Där bakom jagade Kowalczyk, Haag och Steira - för ett ögonblick såg Steira ut att tappa, men sedan var det ombytta roller och Haag låg, fram till stadion, fyra - och precis utanför pallen...

I sista kurvan innan stadion skrek Anders Blomquist, Svt:s expert,: "HON HAR KONTAKT!". Och så sant som det var sagt, eller snarare: skrikit, hade hon kontakt. Direkt när hon kom upp sida vid sida med Steira och Kowalczyk stack hon förbi dem och höll sedan en längd in i mål. En fantastiskt kämpainsats.
Kowalczyk tog hand om bronset efter en extremt tight spurt mot Steira.

Så här kommenterade Anna det:
- Weeehooo, det här var som en seger. Jag var så trött, så trött, men när jag närmade mig och vi närmade oss stadion tänkte jag "jag ska ta en medalj, jag ska ta en medalj". Jag har nog aldrig mått bättre.

Kalla då? Hon tappade 25 sekunder i den klassiska stilen - något som nästan var väntat. Men sedan tappade hon ytterligare en minut i den fria stilen, vilket dock inte var väntat. Formen bör det ju inte vara något fel på. Så - varför var hon efter då? Motivationsproblem? Inte omöjligt. I sprintstafetten lär hon vara extremt taggad för revansch.

Vad finns det att säga om Björgen då? Två guld och ett brons. Hon är i äckligt bra form för dagen och ser ruskigt stark ut... Herregud, hur ska Norge kunna torska sprintstafetten?

Kalla och OS-drottningen Björgen från en tidigare tävling.
Expressen-bild.


__________________________________________________________

Hockeyn då?
4-2 till Sverige, borde "vi" ha vunnit enklare?
För det första, jag har aldrig varit patriotisk i lagsporter, och är det inte heller i hockeyn. Sverige är lite för upphaussat. OS-guldet i Turin i all ära - men i år har Sverige inte en chans. De har en hög högstanivå, men dippar lite emellanåt.

Vitryssland var i princip utspelat de två första perioderna, men när Vitryssland fick in ett mål växte dem rejält - samtidigt som Sverige tvekade en aning. Vid 3-2 och en minut kvar hade Vitryssland ett mycket farligt skott, men kort därefter gjorde Alfredsson 4-2... Ett rättvist resultat får man säga, men Sverige fick verkligen kämpa. Målvakterna i de båda lagen storspelade verkligen inte, relativt svaga målvakter för dagen.

Jag tror inte att det är tillfälligheter att Sverige har vissa problem och inte utklassar, de tidigare "päronnationerna" Tyskland och Vitryssland. Hockeyn är jämnare nu. Att Kanada hade stora problem och slog Schweiz först efter straffar är inte alls förvånande, likaså Slovakien som slog Ryssland. Det som skiljer är att dessa lag är lite för ojämna.

Mitt tips är hur som helst att Sverige missar medalj i år.  
__________________________________________________________

Järbyns krasch... Hur kommer det sig att i princip alla svenska åkare har kraschat?
Är de sämre? Nja, det är nog inte hela sanningen. Satsar de mer? Kanske!
För att Järbyn ska kunna nå en bra placering i OS måste han få till ett superåk och då måste han satsa extremt mycket. 

Samma gäller för Anja, som jag personligen inte trodde på inför OS (oj, oj, oj, - som Ulfbåge skulle ha sagt - vad fel jag hade), behöver också toksatsa för att nå en medalj. Kan det vara förklaring? Inte omöjligt. Eller är svenskarna mer våghalsiga? Nja, det stämmer ju inte överens med svenskar annars.

Som tur är, klarade sig Järbyn med "bara" en hjärnskakning.

Återkommer lite senare igen.

/Rickard.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0